Jag läste att vår utrikesminister Carl Bildt har varit på besök i bukarest. Uppmuntrad av detta så var han, uppenbarligen, positivt inställd till försäljning av det Svensktillverkade flygplanet Gripen till rumänien. Jag ställer mig ytterst tveksam då detta Rumänien känns instabilt sedan Nicolae och hans hustru Elena fråntogs sina privilegier.
(Länk)

It´s official! Du ÄR ett skämt.
Kvinnor skall inte diskutera politik. Det är ett alldeles för modernt påhitt. Kan inte vara bra för moralen.
“Fråntogs sina privilegier”?!
Förhoppningsvis skämtar du!
De körde landet i botten och bedrev ett förtryck mot befolkningen av ett sällan skådat slag.
Detta är ett väldokumenterat faktum och borde inte vara en nyhet för någon!
Av alla länderna i forna östblocket, kommer Rumänien vara det sista att återhämta sig, just för att de inte bara ingick i Sovjets lydstater utan för att de hade detta fruktansvärda diktatorspar som bringade landet till ruinens brant.
Är Rumänien fortfarande “instabilt” så är det på grund av Ceaucescus och deras (självtagna) “privilegier” inget annat.
Nu har jag läst igenom några av inläggen.
Förhoppningsvis är denna blogg ett skämt ägnat att se hur långt man kan gå.
Om inte, måste jag säga att materialet här, snudd på, övertrumfar den konventionalism jag själv har vuxit upp med.
Något jag trodde var omöjligt, med tanke på att jag kommer från konsversatismens sista utpost.
Vad snackar du om? Rumänien är inte ett instabilt land.
Precis som Jugoslavien var ett välmående land så länge det styrdes med fast hand, var Rumänien en av Östra Europas pärlor, på sitt sätt. (Albanien kunde under en följd av år också räknas till denna grupp, men är så litet att vi kunna lämna det därhän just nu.) Dessa stater ha framför allt ett grundläggande tragiskt drag gemensamt, ledarskapet (eller brist på det samma). När Ledarskapet av olika anledningar och på olika sätt fråntogs sin makt och sina statsmannamässiga privilegier, föll samhället mer eller mindre samman i ren anarki och elände. Det är därför ganska skrämmande när en minister, låt vara före detta partiledare, kan tänka sig affärsmässiga relationer kring krigsmateriel med en sådan, numera så kallad nation. Detta kunna bara sluta på ett sätt, i försämrat anseende för Svensk Krigsmateriel, då de förband som är satta att bruka materielen knappast torde vara i stånd därtill eller öfverhuvudtaget kunna förstå dess öfverlägsna kvalitet.
Sic transit Gloria Mundi!
Lever ni fortfarande i början av 90-talet? Era beskrivningar av Rumänien stämmer inte.